Jag har länge klurat på det här med alla våra förutfattade meningar. Vår förprogrammerade åsiktsmaskin. Som kommunikationsvetare blir det extra intressant.

Och sen undrar man om det spiller över på hur vi väljer våra böcker. Hur fast är vi på upptrampade vägar. Plöjer vi någonsin över ett okänt fält och ger det en chans? Även om vi kanske blir lite leriga om fötterna … men i gengäld får uppleva ett annorlunda äventyr. Ett äventyr vi annars aldrig hade fått uppleva.

Mina tankar kring detta hamnade i ett Söndagstugg hos Boktugg: John Garpike om att vidga vår vy om genre