Martin 36 år, Systemutvecklare
Vad var det bästa med boken?
Det bästa för mig blev helheten och blandningen av alla världar i samma bok. På det sättet är känns den egen och speciell. Här finns igenkänningsfaktorn från verkligheten och vår nutid, ihop med all mystik och äventyr som man får av science fiction och fantasy. Man känner sig väldigt nära allt det här, att Tsunamiprojektet är autentiskt, the real deal. Man tänker att ”det här kan liksom vara verkligt”, fast vi inte vet om det själva än bara. Det ger många tankar och all blandning blir riktigt skön i slutänden.
Hur var läsupplevelsen för dig?
Enkel och smidig, bra. Kom snabbt in i storyn. Det är nya ord och en ny värld att smyga in i, och det vill man, samtidigt som språket underlättar.. finns ju ett sug redan från start och man vill dyka in i allt det nya. Det är ju det man vill.
Vilken typ av skönlitteratur brukar du läsa?
Har ingen speciellt förval-genren, tror jag. Det blir vad det blir. Läser mer ibland, mindre ibland, utan preferenser. Läste och gillade verkligen Harry Potter som yngre. Fjäder från en katt blev jag verkligen nyfiken på. Det fanns nåt där. Vissa böcker lockar på en. Och sen, en bra bok är ju en bra bok.
Har du något favoritställe eller citat, något du fastnade särskilt för i boken?
Finns mycket. Många olika delar som triggar och piggar upp läsningen. För mig känns boken lätt fast den är tjockare än många andra, och har kanske med att göra att jag gillar flera platser och beskrivningar som är så skönt beskrivna. Gillar ju särskilt när Marisha rör sig över taken, som ett exempel. När hon sitter där och observerar världen. De där stunderna påminner mig om när jag själv slår mig ner på bryggan ute på landstället och fiskar. Rogivande, väldigt fridfull feeling. Blir bra när det kan ligga så pass nära en sån egen upplevd känsla. Jo, att få en sån sak speglat i en främmande framtidsmiljö, det blir ganska så häftigt.
Vilken eller vilka karaktärer fastnade hos dig under läsningen?
Marisha är ju en favorit såklart. Det är ju huvudkaraktären. Och Checkpoint Charlie är en skön lirare. Fastnade för karaktären, han kändes grymt cool. Svårt att säga vad det var, men han hade ”något”.
Vad beror det på?
Vet inte vad jag tycker - egentligen - om exempelvis Checkpoint Charlie. Han är en ovanlig karaktär och ger ett ”spritt intryck”, en märklig typ… men det är nog just det som gör honom ”flummigt intressant”. Och med Marisha… sättet man följer henne på blir väldigt intressant. Det känns inte som med andra böcker, som jag har läst. Det är något med storyn som gör att man får smyga in i hennes liv och tankar på ett skönt sätt. Hon är en intressant karaktär, ”fängslande”, annorlunda hjälte, som känns genuin på något vis.
Tycker du att boken har ett budskap?
Jag blev så uppslukad av storyn och karaktärerna, så eventuella budskap blev liksom underordnat. Känns närmast lite omedvetet… att det finns saker i boken som lägger sig i det undermedvetna och pillar där liksom. Budskapen har med oss människor att göra, om mänskligheten såklart, men jag läste boken mest för underhållningens skull och underhållning fick jag verkligen.
Vad tycker du om språket i boken?
Tänkte inte på språket så mycket och när jag inte tänker på språket så är det en bra sak för mig. Då klickar storyn in snarare än att reflektera över det språkliga. Jag minns språket mest som skönt, enkelt, smidigt, lätt och underhållande, trots att det ibland blir en del nytt om världen att ta in. Ett bra språk.
Vem skulle du rekommendera boken till?
Jag skulle vilja rekommendera boken till alla som gillar att läsa. Det här är en bok där man inte behöver tycka det ena eller det andra om en viss genre. Spelar liksom ingen roll. Det är en skön bok med mystik och spänning och riktigt intressanta karaktärer. Allt flyter på och boken är tillräckligt lång för att man ska ha mycket att se fram emot. Ser verkligen fram emot bok två. Och tre! Och fler…